IsraelArtiklar.com

Kan ni tänka er en soptipp som tar emot 270 000 kilo hushållssopor varje dag? Och ser till att skräpet görs om till metangas som man kan köra bilar på. Och skakar fram järn och glas och plast som kan användas igen. Ingen rök och det hela doftar mest som ett milt vårregn.

En sådan anläggning har redan kommit på plats i en förort till Sydney i Australien. Den bygger på en uppfinning av ett gäng israeliska ingenjörer. Den tar hand om 7 000 kilo sopor per dygn och har funkat så bra att den ska byggas ut till det dubbla. Själva den gamla soptippen håller på att bli en luktfri nationalpark istället.

Los Angeles har beställt en provanläggning för att testa israelernas metod. Går den bra kan man föreställa sig en årlig ”Garbage Gala” med filmstjärnor som donerar sina sopor till välgörande ändamål.

Länk

Israels polis är känd för att vara bäst i världen på sprängämnen. Varje år kommer 250 delegationer av poliser från andra länder till Israel för att lära sig stoppa terrorister och internationella gangsterligor. Och förra året bad utländska polisorganisationer 187 israeliska polisexpertgrupper komma och lära ut en del av sina metoder och erfarenheter. Och dra igång polissamarbete över gränserna. Både FBI och New Yorks poliskår har dessutom fasta kontor i Israel.

Man kunde kanske tro att nätverket av internationellt polissamarbete leddes från Israel av en ärrad hårding med mörka glasögon och underbett. I stället heter hon Diane Eidad-Sheetrit och ler som fotomodellen i en annons för israelisk hudkräm.

Länk

Jerusalem har arbetat sig upp i rankinglistan över världens bästa städer för turister. Israels huvudstad ligger nu på plats nr 17. Bättre placering än turistmagneterna London, Los Angeles och Paris. Jerusalems nye borgmästare Nir Barkat hoppar förstås jämfota av upphetsning över framgången. Hans stad brukar dra omkring två miljoner turister om året. Nu vill han storsatsa på turisterna så att strömmen ökar till tio miljoner besökare 2020.

http://www.menorah-sweden.com/artiklar/israeliana10nr2s44.html

I den allomfattande globalisering som nu råder gäller det i än högre grad att hålla elände ifrån sig. Två internetbolag i Israel, Cellcom och Internet-Rimon, gör en efterlängtad insats i den riktningen. Bolagen har hittat på ett dataprogram som suddar bort otrevliga meddelanden så att man slipper få in dem i mobilen och se sitt liv förstört. Endast sunda koshersäkra meddelanden släpps fram.

Länk

Har ni hört talas om ICC, Israel on Campus Coalition? En organisation som hjälper till att göra israelisk utbildning och akademiskt liv kända bland studenter vid universitet i andra länder.

Studenterna går en sju veckors grundkurs om Israel och får komma till Israel som final. Träffa universitetsfolk, knyta kontakter med högteknologiska företag och lära sig hur samhället fungerar. Politik och försvar och kultur. De får lära sig hebreiska också. När de kommer hem har de kunskaper och kontakter med sig som de har nytta av i all framtid.

26 studenter från University of Indiana har gått kursen och tillbringade två veckor i Israel. Spjutspetsföretag som elbilpionjärerna Better Place och Teva tog emot dem. Armén visade en avancerad förvarsanläggning. Något för svenska studenter också?

http://www.menorah-sweden.com/artiklar/israeliana10nr2s44.html

6/14/2010

Camera Obscura på tåget

Ibland har man tråkigt när man åker buss eller sitter på tåget. Då kan ni göra som en pendlare i Tel Aviv brukar göra. Ta upp en sedel. Vik den strax under ögonen på den som är avbildad på sedeln. Håll sedeln framför den ena efter den andra av passagerarna tills ett ansikte dyker upp som passar in. Ta fram kameran med andra handen och ta en bild. Precis som den ni ser här.

Länk

Har ni provat att andas in salt för att kunna andas bättre, hålla astman ifrån er eller få slut på öroninflammationer? Grekerna körde med saltterapi i saltgrottor redan på Medeltiden. Saltbehandling är också mycket omtyckt i Ryssland och i Östeuropa. Jonathan Kestenbaum i Jerusalem bygger nu den ena saltkliniken efter den andra i Israel. Det började med att hans son led av besvärliga öroninflammationer. Nu har hans far fixat en slags saltlampa i grabbens sovrum som består av salt plus en värmare som sprutar små korn av saltet ut i luften. Man behöver inte andas salt jämt för att bli friskare. Det räcker med en timme då och då. Man andas in ungefär fem milligram åt gången. Det motsvarar en ordinär portion potatischips, som är mycket svårare att andas in.

Länk

Det som slår mig mest när jag sammanfattar dagen är den enorma skillnaden mellan det Israel jag tog del av under eftermiddagen och det Israel som beskrivs i svenska medier. De flesta svenska tidningars sätt att kritisera Israels politik är onyanserat och vinklat, få lyckas rapportera på ett sådant sätt att läsaren tillåts bilda sig en egen uppfattning. Nu står det i och för sig fritt för alla i en demokrati att öppet få uttrycka sina åsikter. Vad som upprör mig mest är dock sättet Israel granskas och kritiseras på. Det går inte på något sätt att jämföra med den kritik och granskning andra länder som befinner sig i konflikt utsätts för. Media kritiserar Israel och de som säger emot är Israellobbyister. Den israeliska lobbyn är dessutom synonym med ”alla” som på något sätt säger emot kritikerna.
Jag bär epitetet Israellobbyist med stolthet (för övrigt mig tillägnat av Palestinagrupperna…) för jag står på Israels sida. Inte för att jag på något sätt försvarar och håller med Israels alla handlingar. Men det är mitt och allas vårt ansvar att se till att Israel behandlas, bemöts och bedöms på precis samma grunder som alla andra länder. Och det är tyvärr just där problemet ligger i Sverige. Därför är det viktigt att inte låta vinklade artiklar stå oemotsagda; skriv till journalisten, bemöt i kommentatorsfälten, skriv egna sakliga insändare, kopiera bra artiklar och lägg ut på Facebook. Skapa opinion! Bli en Israellobbyist även du!

Margarete Nudel, Chefredaktör

Länk

I höst inleds kvalet till nästa stora mästerskap i fotboll, nämligen EM i Polen/Ukraina, som går av stapeln under sommaren 2012. Israel går in i kvalspelet med en ny förbundskapten, franske Luis Fernandez, och målet är klart – att nå EM-slutspelet för första gången någonsin.
Av Eliot Turvall

I Israels EM-kvalgrupp återfinns Kroatien, Grekland, Lettland, Georgien och Malta. Både Grekland och Lettland spelade i samma kvalgrupp som Israel inför fotbolls-VM i Sydafrika i år. Israel spelade då oavgjort hemma mot Grekland, medan bortamatchen slutade med förlust. Mot Lettland lyckades Israel den gången också ta endast en poäng, dock på bortaplan. Kroatien rankades i den högsta seedningsgruppen inför lottningen av EM-kvalet och anses vara ett av topplagen i Europa, så någon lätt uppgift att nå slutspelet för Israels del lär det inte bli.

Israel inleder EM-kvalet på hemmaplan i början av september i år, då Malta står för motståndet. Några dagar senare är det bortamatch mot Georgien som gäller. I oktober möter Israel topplagen Kroatien och Grekland och i mars 2011 står Lettland för motståndet, innan serien vänder. Kvalspelet avslutas i oktober nästa år och gruppsegraren är garanterad en plats i EM-slutspelet, medan tvåan i gruppen har en chans att nå detsamma.

Mannen som det är tänkt ska föra Israel till sitt första EM är, som sagt, Luis Fernandez. Han var mycket framgångsrik som spelare i det franska landslaget och har, efter sin aktiva karriär, tränat storlag som franska Paris Saint-Germain samt spanska Athletic Bilbao och Espanyol.

För den israelska allmänheten är Fernandez mest känd från säsongen 2005/2006, då han tränade ett av Israels topplag, Beitar Jerusalem. Tack vare denna erfarenhet hoppas man att Fernandez ska vara välbekant med det israeliska sättet att spela, samtidigt som han är en internationell tränare av högsta rang.

– Att föra Israel till EM-slutspelet är en stor utmaning, men jag tror att landslaget kan lyckas med det, sade Fernandez vid en presskonferens tidigare i år. Israel har många talangfulla spelare och israelisk fotboll har förbättrats betydligt på senare år. Jag känner till allt om den israeliska ligan och kommer att följa den noga när jag börjar på min post. Israels spelare utvecklas hela tiden och nu behöver vi ta ett steg till och kvalificera oss för ett mästerskap, avslutade Fernandez optimistiskt.
Vi håller tummarna.

Länk

Av Chil Rajchman, Norstedts förlag

”Jag och min vän arbetar som bärare. Dagarna är vanligtvis utomordentligt tunga. Vi får så mycket prygel att benen inte orkar bära oss. Inte ens en klunk vatten får vi. Läpparna brinner av törst. Inga böner hjälper, ingen gråt, bara slag får man och det tar aldrig slut.

Min vän som bär tillsammans med mig har medan han stått en stund bredvid ’tandläkarna lagt märke till att det finns lite vatten i skålen där ’tandläkarna’ kastar ner de blodiga tänderna. Han kastar sig på marken och dricker upp vattnet tillsammans med blodet. Han får piskrapp men dricker.”

Ovanstående utdrag talar tydligt om vad en människa är beredd att göra, och också gör, för att släcka törsten. Skulle du välja dricka sörjan av vatten, blod och tandköttsslamsor?

Ja, är tveklöst mitt svar på frågan om jag befunnit mig i samma situation som Chil Rajchman och hans vän. Om också jag varit en del av ”die Scheisse” (= skiten, smutsen) som av mördarna drevs så in i döden hårt. Om också jag varit en av dem som drevs att bära liken av de sina dag ut och dag in med piskrapp vinande gentemot trötta kroppars hud. Om också jag varit en av dem som piskades så blodet flyter och färgar kläder mörka. Ja, är svaret på frågan om man är en falsk frisör som tvingas raka av den unga judinnans hår före det att hon går döden till mötes. Ja, om man är en falsk tandläkare som tvingas dra ut tänder på de redan ihjälgasade offren. Ja, då gör man definitivt vad Chil Rajchmans vän gör. Dricker sörjan. Och låter sig piskas. Hur motbjudande det än kan te sig, är det inte ens i närheten av det helvete som fångarna i Treblinka levde i.

Chil Rajchman har inte bara skrivit boken Jag är den sista juden. Han är den sista juden, en av de 57 judar som överlevde mördarna. Boken är ett kompakt dokument omöjligt att lägga ifrån sig.

Jag mår illa av äckel och får tårar i ögonen av raseri. Att så brutalt ärligt skriva om hur helvetiskt svårt och tungt allt var. Att så naket redogöra för döden är i sig en bedrift.

Chil Rajchman räds inte bjuda läsaren på förnimmelsen om hur blodet stiger i takt med att massgravarna fylls av lik och jord. Om hur mördarna kommer på nya sätt för att effektivisera mordindustrin.

Men inga ord räcker till. Det finns helt enkelt inga ord som kan beskriva den fasansfulla tid som skildras. Jag är den sista juden är ett horribelt stycke historia som brutalt och utan skrupler eller förskönande omskrivningar skildrar det mest effektiva av förintelseläger.

Språket kan till en början tyckas enkelt och obearbetat. Men det är ju precis så det ska vara. Ty det enkla förstärker det svåra. Det är inte en söt roman med lyckligt slut författad med hjälp av rättstavningsprogram.

Samtidigt som Chil Rajchman med enkla ord berättar om det helvete han genomlevde som fånge i Treblinka finns ett konstant hopp. Hoppet om uppror. Hoppet om frihet. Hoppet om att återta sitt eget liv. Chil Rajchman beslutar att detta vidriga aldrig får glömmas bort. Därför är något av det första han gör i återtagen frihet just att nedteckna sina minnen. Minnena som är den sista judens minnen. Den sanna verkligheten om mördarindustrin som tog någonstans runt 900 000 människors liv.

Jessica Tranlander, litteraturvetare

Länk